Vykort från Liseberg
Han fick förstås vara med. Just här åker vi Colorado och jag hinner ta en bild innan jag fort rafsar ner kameran i väskan.
Hur man frivilligt sätter sig i Loke förstår jag inte, men så har jag ju inte alltid tänkt. Balder däremot gillades av oss alla. Kö, kö, kö.
Blev inget åk på helix, var så lång kö. Nästa gång!
Gillar verkligen hur de sköter parken, undrar ändå hur mkt vatten det går att hålla allt vid liv. Alltså det är väl första gången jag tänker den tanken. Så självklart för oss att ha obegränsad tillgång på vatten.
Den här fina karusellen åkte vi inte men jag fångade den på bild, den får mig att känna hur det kändes som barn. Alla fantasier om egen häst som jag hade. Kommer ihåg att jag hade en bok med priser på hästar. Jag skulle ha en vit arab, så var det. Och
varje vecka räknade jag mina kronor noga, bara för att inse att det skulle dröja innan den var min.
Undrar vilka fantasier han har, de han ev inte delar med sig av, eller vad han drömmer om. Sju och en halv timme senare åker vi i allafall hem och innan han slumrar till i bilen säger han; det var den bästa dagen....på det här året. Jösses,
när kom det?
I allafall blir det en dag att spara i minnet för honom och för oss.
