Jag blir förbannad

Ett annorlunda inlägg. För allt är inte rosenrött, det är det inte. Visst vet vi alla det. Livet är banne mig fullt av prövningar. Jag blir så förbannad. Förbannad på att myndighetsinstanser skickar obegripliga papper att fylla  i, särskilt till dem som redan har svårt att få ihop livet. Häromdagen skulle jag hjälpa mamma och mormor att fylla i papper till kommunen och till Pensionsmyndigheten för mormors räkning. 

Jag har arbetat på myndigheter i över 10 år tidigare, så nog borde jag klara att lista ut hur det ska fyllas i. Tror ni det gick att förstå vad som behövdes? Nej, bara det tog ett par timmar och slutade med ett par tomma rutor! 
Har vi inte kommit längre ändå? Hur kan det få vara såhär fortfarande? Hur svårt kan det vara att förenkla blanketterna? 

Det är ju så att många, många som behöver fylla i blanketter av olika slag har en redan besvärlig situation, det finns många exempel, här är ett par utöver ovanstående, tex den som är sjukskriven, ansökningar om assistans för funktionshindrade barn mfl.

Det som gör mig så arg är att de mest utsatta ska ha det besvärligt. Räcker det inte med de prövningar som redan är? Att inte veta vad som händer i nästa stund för den dementa, att ta hand om sjuka barn med den oro det innebär, att vara sjuk och precis klara av att ta sig upp ur sängen. Jag har suttit med människor i de här situationerna många gånger och sett förtvivlan och den överhängande utmattningen. 

Det gör mig riktigt förbannad!

För att vara lite rättvis får jag ändå säga att Sverige har ett skyddsnät för de mest utsatta (oftast) och det är fint i min värld. 

Men för att kunna använda skyddsnätet måste man dels veta var hjälpen finns dels hur man gör för att få den. Jag tror tyvärr att många inte får det stöd de behöver.

Dessutom tror jag att det är uträknat som så att om det är tillräckligt svårt och krångligt att få stödet (fylla i blanketterna) så blir det färre som söker! 

Precis så förbannad är jag!

(null)





0 kommentarer