Utmattningssyndrom
Jag tänkte ge en bild av det man vet idag och som är verifierat via forskning och kliniska studier. Anledningen är att sprida lite mer kunskap i ämnet.
Jag tog tåget upp på min lediga tid igår och landade på Göteborgs centralstation i gassande sol. Jag får alltid en speciell känsla på större tågstationer med alla människor som irrar åt olika håll.
Mitt mål för dagen var Pedagogen på Göteborgs Universitet där föreläsningen skulle hållas.
Jag var uppe i god tid och hann därför gå de där favoritgatorna och stanna och dricka kaffe. Lite foton från det. Luras inte av solen, det var polarvindar och kallare än nånsin.
Jodå visst hann jag in på Artilleriet också, men kikade bara på alla finheter.
Och ett par bilder på blickfång jag fastnade för.
Men nu till själva saken.
Först vill jag förklara att när jag skriver utmattningssyndrom menar jag de personer som verkligen uppfyller kriterierna för just den sjukdomen. Jag menar inte annan stress- eller psykiskt relaterad ohälsa eller kombinationer av sjukdomstillstånd
inom området.
Det finns idag ingen behandlingsform som visat sig förkorta sjukdomstiden vid utmattningssyndrom Det enda som verkligen gör att den läker, är tiden. Även om alla inte tycks bli friska, vad man vet idag. Det tar lång
tid att bli frisk, månader till flera år, oftare år. Man har prövat med en mängd olika behandlingsmetoder, såsom qigong, kbt, naturterapi, fysisk aktivitet, läkemedel mfl men inget har gett önskad effekt och förkortat tiden för tillfrisknande
och arbetsåtergång för den här gruppen.
Personer som drabbas av sjukdomen drabbas också ofta hårt av den okunskap som finns och inte minst av hur samhällssystemet är utformat. Sjukdomen passar helt enkelt inte in i rådande mallar och regler, den tar för lång tid.
En frisk person har ett visst mått av energi, såklart lite olika mycket, men ändå. En person med utmattningssyndrom har så mycket mindre energi. Men kan ibland vilja göra något och uppbådar då energi till just det. Men det är bara ett lån av energi
för en stund, personen får betala tillbaka med total energibrist under flera dagar efteråt, ibland längre. Det gör det hela komplicerat, för personen klarar ju att göra saker och här kommer ofta misstro från omgivningen in.
Det är viktigt att dessa personer får en individuell behandlingsplan för att försöka hitta just det som kan hjälpa den personen. Även det är problematiskt eftersom mycket i samhället är uppbyggt kring ett antal checkpunkter som alla ska göra/klara
av.
Forskningen fortsätter förstås och med tiden kommer förhoppningsvis kunskap om ett antal mindre insatser som visar hur man kan hjälpa till på vägen under rehabiliteringen.
Förebyggande arbete, att förhindra att människor drabbas är alltså viktigt. Något som visat sig ge effekt för att sänka stressnivån och förhindra ett utmattningssyndrom är kollegiala samtalsgrupper. Just det är kopplat till arbetsplatser och
jag vet inte om det går att applicera i andra sammanhang, men det verkar troligt.
Så det var en liten inblick i ämnet och kanske någon fick med sig något nytt, det är min förhoppning iallafall.
/Mirella