Han
Är så otroligt lycklig och svävar på små moln. Han är här nu, så ofattbart att få se den lille människan som bott i dotterns mage i ett antal månader. Närmare bestämt åtta. En månad för tidigt ville han ut. Vilken kämpe hon varit med otroliga smärtor
och så begränsad i flera månader. Nu kan det bara bli bättre.
Tog några bilder idag när vi fick komma och hälsa på. Här är han tjugo timmar ung. Pappa Alex bar honom i en bärsjal efter en stund, den lille behöver kroppsvärmen och kontakten.
Det är så vackert så jag vill gråta.
Sen innan vi går somnar han tryggt i famnen.
Kan inte skriva speciellt mycket alls känner jag, för den här lilla människan är nog bland det finaste som hänt oss.
skriven
Vilken fin text, börjar gråta av alla känslor när jag läser! Du kommer att bli en fantastisk mormor, Ulf en fantastisk morfar och Felix en fantastisk morbror!💙 Många kramar från en stolt far/svärson