Tänker högt
Det är nog så att jag är lite av en känslig drömmare. Nej, inte nog, utan jag är det. Kanske för att jag behöver det, drömma alltså. I allafall så gör det allt lite lättare.
Jag avskyr orättvisor, så mycket att jag får välja bort att se dem ibland. För att det blir för tungt.
Men när jag kan, gör jag aktiva val för att påverka och motverka dem.
Jag är en visuell människa, bilder hjälper mig på många sätt. Jag borde lära mig mer om hur jag kan uttrycka det jag vill genom mina bilder. Men då missar jag nog känslan. Den är viktig. Kanske viktigast.
Jag strävar efter balans och ro. Här hemma i sovrummet känner jag det oftast. Jag har ett inre driv också, som behöver stillas emellanåt.
Så mycket saker på skänken här under just nu. Men jag har förstått att många saker tillsammans inte per automatik gör det rörigt. Särskilt inte om de samlas ihop. Eller hur tänker du?
En loppisfyndad ljusstake från förr. Vacker i all sin enkelhet. Jag ställde den i fönstret, det enda tomma i hela huset. Fönster och speglar är något alldeles extra enligt mig. Det är jag säkert inte ensam om att tycka. Jag önskar mig gamla fönster med
spröjs, i ett annat hus, men nu har vi ju vårt radhus så jag får dras med välisolerade fönster :)
I morse. Precis som det var, knäppte jag ett par bilder.
Vi lunkar vidare i julledigheten här. Bara är, mest hela tiden. Känner för en promenad i solen snart, det får det nog bli.
Fortsatt fina dagar till dig.
Kram Mirella