Han

(null)

Är så otroligt lycklig och svävar på små moln. Han är här nu, så ofattbart att få se den lille människan som bott i dotterns mage i ett antal månader. Närmare bestämt åtta. En månad för tidigt ville han ut. Vilken kämpe hon varit med otroliga smärtor och så begränsad i flera månader. Nu kan det bara bli bättre. 

Tog några bilder idag när vi fick komma och hälsa på. Här är han tjugo timmar ung. Pappa Alex bar honom i en bärsjal efter en stund, den lille behöver kroppsvärmen och kontakten. 


Det är så vackert så jag vill gråta. 

(null)

(null)

Sen innan vi går somnar han tryggt i famnen. 

Kan inte skriva speciellt mycket alls känner jag, för den här lilla människan är nog bland det finaste som hänt oss. 
1 kommentar
Alex

Vilken fin text, börjar gråta av alla känslor när jag läser! Du kommer att bli en fantastisk mormor, Ulf en fantastisk morfar och Felix en fantastisk morbror!💙 Många kramar från en stolt far/svärson

Svar: Åh Alex, ni är så fina och bandet mellan er var så tydligt. Ren kärlek. Ni kommer bli världens bästa föräldrar. Kram❤️
mirellany.blogg.se