Finaste sällskapet

Jag har en ständig följeslagare, bland det finaste sällskapet man kan tänka sig. Hon följer mig från rum till rum. Och lägger sig där jag är, på dagen liksom på natten. 

Hon säger inte så mycket men kurrar till lite när hon vill att jag ska klappa henne. Och så busar hon mellan varven. Hon tror nog att jag är hennes mamma. 

Gick en tur i skogen häromdagen och i utkanten där hittade jag en vildros som hade både blommande ros och nypon. Tog med den hem och satte i vas i sovrummet. 

Tyvärr tappade den blombladen nästan direkt. I sovrummet står ett ganska nytt skåp som någon hade lämnat bort, det fick flytta hem till oss. 

Skulle jag tröttna på brunt har jag ett par skåp att måla om längre fram. Fast jag hoppas inte på det, tycker de ska vara original. 

Speciellt ljus i sovrummet här ovanför som jag fångade. Och så hon då, min lilla följeslagare. 

0 kommentarer