Ensam kvar

Idag blev en sorgens dag. När jag kom hem efter lunchen kom vår lille kattkille fram till mig. Han lade sig på mattan och jag klappade honom och kurade mig över honom, han låg kvar. Han har alltid gått iväg innan. Jag kände att nåt var fel. Lyssnade efter hur hans andning lät. 

Den lät lite stötig men det var svårt att avgöra om det var något konstigt. Han kröp iväg efter en liten stund. Och sen reste han sig för att gå. Då såg jag det. Han tog snedsteg och kunde inte koordinera rörelserna. Mitt hjärta brast. Jag förstod.

Jag ringde U men han var upptagen med patient. Ringde mamma som kom på 5 minuter. Vi fick se honom försöka leka fast det inte gick. Jag gav honom mat så han skulle slippa vara hungrig och bäddade mjukt i kattburen. Sedan sa jag hejdå. Mamma tog med honom till veterinären då jag skulle hämta F. 

Hon ringde sen när det var över. Det blev ett lugnt och stilla avslut, ett värdigt avslut för den lille tappre kattkillen 🖤 


0 kommentarer